Life of Felicia

Usch, just nu är det tungt..
Jag orkar inte höra mer skit om mina vänner, det tar så jävla hårt, det gör ont.
Så fina människor, mina bästa.
Att höra en massa skit från folk som inte ens har träffat dom gör mig så frustrerad och ledsen, då stänger jag bara av, kliver in i min egen värld och drömmer mig bort till Örebro.
Jag gråter inombords. Jag tar åt mig exakt lika mycket även fast det inte är riktat mot mej.
Som sagt; det gör ont, riktigt ont.

På onsdag ska jag till Örebro och plocka ur resten ur lägenheten. Jag är rädd, vill åka men vågar inte. Jag är rädd för att knappt få träffa mina vänner. Jag kommer träffa dom, det vet jag för dom har saker hemma hos mig. Men jag är rädd för att inte få spendera tid med dom, jag är rädd för att sekunder inte blir minuter.

<3