Doors to the past.
Usch, jag saknar bloggen. Att få skriva av sig och sedan lämna den delen bakom sig.
Bloggen fungerar som en plats med en massa dörrar för mig. När jag publicerar ett inlägg så lämnar jag det som ett litet kapitel bakom mej och stänger dörren till det kapitlet. Och när jag vill kan jag öppna dörren och läsa det kapitlet som kanske endå handlar om bara fem minuter i mitt liv. Men det är skönt, det lättar vissa tyngder från mina axlar, även om jag har skrivit om en jätterolig grej så kan jag inte bära på allt jag upplever. Bloggen är min egna backup när hjärnar inte orkar mer.
Just nu vill jag bara ha min satio tillbaka så jag kan dra igång bloggandet igen, med en massa roliga bilder!
Min statistik har sjunkit skrämmande mycket, men vem vill läsa en blogg där inget skrivs iofs?
Hoppas iaf att mina läsare är trogna och vill hänga kvar här, hoppas ni orkar vänta tills jag kommer igång igen!
Bloggen fungerar som en plats med en massa dörrar för mig. När jag publicerar ett inlägg så lämnar jag det som ett litet kapitel bakom mej och stänger dörren till det kapitlet. Och när jag vill kan jag öppna dörren och läsa det kapitlet som kanske endå handlar om bara fem minuter i mitt liv. Men det är skönt, det lättar vissa tyngder från mina axlar, även om jag har skrivit om en jätterolig grej så kan jag inte bära på allt jag upplever. Bloggen är min egna backup när hjärnar inte orkar mer.
Just nu vill jag bara ha min satio tillbaka så jag kan dra igång bloggandet igen, med en massa roliga bilder!
Min statistik har sjunkit skrämmande mycket, men vem vill läsa en blogg där inget skrivs iofs?
Hoppas iaf att mina läsare är trogna och vill hänga kvar här, hoppas ni orkar vänta tills jag kommer igång igen!
Kommentarer
Trackback
