Life of Felicia

Något vi människor måste lära oss är att släppa saker och ting, bara släppa taget och gå vidare. När jag avslutade min förra relation så gick det väldigt lätt för mig. Jag kände att jag var redo att gå vidare, jag släppte taget och valde att bara leva det kommande året. Jag mår faktiskt skitbra nu!

Att sluta se sin partner som en ägodel (spec när det är slut!) utan istället uppskatta varenda liten kram och varenda litet léende är superviktigt! Jag hatar att bli tagen för givet, för det har jag blivit förr. Att inte känna sig uppskattad suger verkligen. Det är faktiskt inte så roligt när man kan jämföra sig själv med ett par strumpor eller en osthyvel, ingen vill vara en vanlig sak i vardagen. Jag vill kunna vara lika speciell för varje dag som går, jag vill kunna förgylla min partners dag på olika sätt varje dag!

På tal om det här med ägodelar. Varför ska ex:et inte få röra en annan tjej/kille efter att man har gjort slut? Vilket dåligt självförtroende man måste ha då! För det kan ju inte handla om annat än avundsjuka, tankarna på att han/hon har hittat något så mycket bättre! Men hallå? Livet går vidare, det finns miljarder killar där ute.
En vecka efter att jag gjort slut på mitt förra förhållande så hände det en sak mellan mig och en annan kille. Jag själv tror faktiskt att det är bra. Jag visade att jag ska leva livet och att det är helt okej att vi träffar andra såpass tidigt efter (jag gav därmed tydliga signaler på hur jag ville ha det). Annars skulle det ha blivit så att man gick in i ett celibat "för att den andra ska må bra först innan jag gör någon med någon annan". Men det sker ju aldrig såklart, eftersom att ex-partnern får vibbarna av att man inte vill göra något med någon annan så den bara väntar och kan inte släppa dig ur sitt huvud, och tillslut så blir man desperat efter "kärleksfull" uppmärksamhet och så är man tillbaka där man var förr. Samma partner, samma förhållande, samma slut.
Nä, att visa tydliga signaler är viktigt tror jag. Och att fullständigt skita i dessa eländiga "efter en månad kanske jag kan börja hålla på med nån"-snacket. Man gör slut med någon för sin egen skull, då ska man bara tänka på sig själv och göra det man tycker känns bra.

Nu kanske många tycker att detta är obetydligt svammel, men jag är dålig på att uttrycka mig från tankar till ord. Hoppas någon förstår hur jag tänker iaf!