Life of Felicia

Jag är aldrig nöjd. Inte du heller. Och inte resten heller.
Vi människor strävar alltid efter det vi inte har eller omöjligt kan få. Vi strävar alltid efter något.

Har man pengar så att man kan köpa precis vad man vill så saknar man känslan av att ha strävat efter något och sen tillslut ha fått det. Har man ont om pengar drömmer man om att vara ekonomiskt oberoende. Har man föräldrar önskar man ibland att dom inte fanns så att man kunde slippa allt tjat och alla regler. Har man inte föräldrar drömmer man om att dom fanns.Har man ett förhållande saknar man ibland eller ofta singellivet. Är man singel vill man ha någon att älska och att bli älskad tillbaka av.

 

Att se vad andra har och inte se vad jag själv har är jag expert på. Jag vill ha Petras utseende, Louises garderob, Patriks mamma och Tabbys personlighet. Men jag har redan ett bra utseende, en shysst garderob, en bra mamma och en rolig personliget.

 

Jag har en pool men jag vill ha ett hav, jag bor i ett stort hus och en lägenhet i min hemort och har även ett eget ställe i Örebro men jag vill ha ett palats, båda mina föräldrar har en egen bil och jag har en moped men jag vill ha en fet bil med privatchaufför och ett PJ (privat jetplan). Samtidigt vill lilla Rwanda i Ghana ha vatten, Abdul i Gambia önskar att hans föräldrar fortfarande levde, Yamal i Kamerun vill inte bo på en pappskiva och Samira önskar att hon inte föddes HIV-positiv. Hur hemsk är inte jag?!

 

Jag kommer aldrig lämna drömmen om att leva rikt och lyxigt när jag blir stor och att jobba högt upp i den internationella modebranchen för det är mina mål, jag måste fortfarande ha något att sikta mot. Men jag kommer göra mitt bästa för att se vad jag själv har och inte hela tiden vara missnöjd.

Jag tror att du och många, nästan alla runt om dig skulle behöva göra samma sak.

Nu känner jag att jag också behöver göra min röst hörd. Då snackar jag naturligtvis om att SD har kommit in i riksdagen.
Jag känner sorg, ilska, besvikelse och framför allt skam. Vart är Sverige påväg?!
Jag skäms över var jag kommer ifrån då SD kom trea i valet i min hemkommun, jag skäms över dom vänner jag har som har röstat på SD, jag skäms över dom vänner som fick rösta men inte gjorde det och därmed höjde procenten för SD, jag skäms över att jag och Jimmie Åkesson har fyra gemensamma vänner på Facebook. Jag skäms!

Främlingsfientlighet är det värsta jag vet. Att inte kunna se att varje människa har ett hjärta och känslor trots hudfärg, ursprung, tro och levnadsstandard. Då är man sjuk, då blundar man för verkligheten. Jag tror att dom som röstade på SD bara är osäkra och rädda. Bara för att man är mörkhyad så betyder det inte att man drar och gör ett bax varannan dag och slår ihjäl någon på vägen, det har att göra med varje person på insidan, vit som svart.

En annan grej som jag inte förstår mig på är att man springer runt och sätter ett skott i pannan på varandra i Rinkeby när det finns en annan som förtjänar det tusen gånger mer, ni alla vet vem jag snackar om. Partiledaren för det mest pinsamma partiet som någonsin har existerat i Sveriges historia. Den människan.. det finns inte ens ord för hur mycket jag hatar han! Jag hoppas att någon av er där ute gör en klokt beslut och fixar den där jävla Jimmie. KLICK KLACK BAAM!

Enligt mig finns det ingenting som heter "land" eller "gränser". Jorden tillhör alla lika mycket och att vi sätter gränser mellan varandra är bara sjukt!

Där jag kommer ifrån umgås inte svenskar med utländska, i år har jag och dom jag umgås med börjat umgås med en invandrare och jag är så glad för det! Men det är helt sjuk hur man ser där hemma att apartheid fortfarande på ett sätt lever.. Nu har jag bott i Örebro i ett år och här har jag minst lika många utländska som svenska vänner och om jag ska vara ärlig så har jag i de flesta fall så mycket roligare när vi umgås mångkulturellt, då nästan alla av oss kommer från olika länder. Jag är inte svensk heller, kan ni gissa vad jag är? ;)

HÄR kan ni söka på medlemmar i SD, tråkigt nog hittade jag en som jag känner från min hemort :(

Starta gärna en diskussion här! Jag vill veta vad ni tycker och tänker!

Något vi människor måste lära oss är att släppa saker och ting, bara släppa taget och gå vidare. När jag avslutade min förra relation så gick det väldigt lätt för mig. Jag kände att jag var redo att gå vidare, jag släppte taget och valde att bara leva det kommande året. Jag mår faktiskt skitbra nu!

Att sluta se sin partner som en ägodel (spec när det är slut!) utan istället uppskatta varenda liten kram och varenda litet léende är superviktigt! Jag hatar att bli tagen för givet, för det har jag blivit förr. Att inte känna sig uppskattad suger verkligen. Det är faktiskt inte så roligt när man kan jämföra sig själv med ett par strumpor eller en osthyvel, ingen vill vara en vanlig sak i vardagen. Jag vill kunna vara lika speciell för varje dag som går, jag vill kunna förgylla min partners dag på olika sätt varje dag!

På tal om det här med ägodelar. Varför ska ex:et inte få röra en annan tjej/kille efter att man har gjort slut? Vilket dåligt självförtroende man måste ha då! För det kan ju inte handla om annat än avundsjuka, tankarna på att han/hon har hittat något så mycket bättre! Men hallå? Livet går vidare, det finns miljarder killar där ute.
En vecka efter att jag gjort slut på mitt förra förhållande så hände det en sak mellan mig och en annan kille. Jag själv tror faktiskt att det är bra. Jag visade att jag ska leva livet och att det är helt okej att vi träffar andra såpass tidigt efter (jag gav därmed tydliga signaler på hur jag ville ha det). Annars skulle det ha blivit så att man gick in i ett celibat "för att den andra ska må bra först innan jag gör någon med någon annan". Men det sker ju aldrig såklart, eftersom att ex-partnern får vibbarna av att man inte vill göra något med någon annan så den bara väntar och kan inte släppa dig ur sitt huvud, och tillslut så blir man desperat efter "kärleksfull" uppmärksamhet och så är man tillbaka där man var förr. Samma partner, samma förhållande, samma slut.
Nä, att visa tydliga signaler är viktigt tror jag. Och att fullständigt skita i dessa eländiga "efter en månad kanske jag kan börja hålla på med nån"-snacket. Man gör slut med någon för sin egen skull, då ska man bara tänka på sig själv och göra det man tycker känns bra.

Nu kanske många tycker att detta är obetydligt svammel, men jag är dålig på att uttrycka mig från tankar till ord. Hoppas någon förstår hur jag tänker iaf!

Dags för mina åsikter igen då. Och denna gången handlar det faktiskt om våra modeller till modevisningen (som vi ska ha om en vecka).

Jag tycker att det är jättesynd att många av våra modeller inte vågar nåt, dom rör sig knappt och trycker upp axlarna och springer sedan av catwalken typ. Hallå?!
VI är blivande stylister och är det någon som ska veta hur man ska gå på en catwalk så är det väl förutom modeller och designers vi? Jag tycker att det är skittråkigt att vi ska ge ett sånt dåligt intryck? För inte ger det väl ett bra intryck iaf? Jag vet att många är jätte scenrädda och tycker inte om att uppträda eller synas mycket bland folk, visst det är något som ligger i vissa människors natur. Eller enligt mej så heter det att man är O-S-Ä-K-E-R  P-Å  S-I-G  S-J-Ä-L-V. Synd, jag vet att vissa inte kan göra något åt det och jag tycker absolut inte illa om er.
Jag själv är verkligen inte rädd eller osäker utan jag kör mitt race med självförtröendet på topp och sen får folk säga vad dom vill. Är det liksom verkligen SÅ farligt att gå fram och tillbaka på ett upphöjt golv när människor ser på? Tänk efter, vad kan hända? Kan man dö? -Nej!
Öva på att gå lite på era rum framför en spegel med attityd och lek och exprimentera. Det kommer att kännas mycket bättre då! Och framför allt: spring för guds skull inte av catwalken, snälla? Det ser INTE bra ut.

Hoppas ingen blir sur och tar illa upp, detta är bara vad jag själv tycker (och många många andra i klassen)! Jag önskar bara att alla vi kunde "own the catwalk".

Work it baby!

Nu tycker jag vi välkomnar en ny kategori! "Felicias åsikter" heter den och ni hittar den under kategorier!


Nu kan jag inte hålla mej mer, nu tänker jag säga vad jag tycker om folk som "hatar" Dessie, Paow, Kissie, Amir osv så jävla mycket.

Nr.1: Om ni nu är så jävla irriterade och griniga på dom, vafaan läser ni bloggarna då för?! För att ni får en kick av att bli arga och sedan av att få vara elka mot något, isf är det typ en sjukdom. Ett FEL. Sluta läs och skaffa ett liv.

Nr.2: Om ni nu är så jävla blåsta och inte har fattat än att många bloggar är s.k. "karaktärbloggar", (bra ex. är Kissie & Dessie) så säger jag det nu; DOM SPELAR OCH PROVOCERAR! Det tjänar dom feta pengar på också kan jag tala om. Dom är smarta. Inte lika dumma i huvudet som er som "hatar" dom så mycket. Även jag kan provocera lite ibland, men min gräns är betydligt mycket lägre.

Nr.3: Jag blir irriterad som fan när jag hör folk säga elaka och dumma kommentarer om dom. Sluta läs och tryck igen kakhålet! Ni framstår som världens dummaste mest lättlurade jävla idioter! Men ni kan inte sluta läsa va? För deras sätt att skriva på har gjort så att ni är fast. Right? - I knew it! Ser ni? Dom är så jävla smarta!

Och tillsist: Jag avgudar dom inte, dom är ingen speciell för mig, dom har bara bra bloggar som jag läser dagligen. Detta hade jag sagt vem det än handlade om. Jag ville bara säga min åsikt och få folk att tänka efter och inse hur jävla dumma dom är.
Och mitt hets kom ifrån att jag satt och läste kommentarer och såg hur många blåsta puckon det finns.
_________________________________________________
NU är det (på rikigt) dagens sista inlägg till er läsare
Jag ska skriva ett litet innan jag går och lägger mig till b-friend också, men det lär väl inte vara så intressant för er :p

Men till alla förutom b-friend; Natti natti!