I am me
Från ett litet samhälle i Dalarna, till Sveriges sjätte störta stad.
Jag mår bra, bättre än när jag bodde hemma. Visst, det finns jättemånga där hemma som jag saknar så mycket så att jag ligger om kvällarna och skriver avskedstal i mitt huvud ifall att dom skulle dö. Hallå! Sounds sick, i know.
Dom vänner jag har fått här i Örebro (och i trakterna) känns mer äkta. Jag vet att dom ser vem jag på riktigt är, dom dömer mig inte. Dom tycker om mej för den jag är och än har dom inte lämnat mej? I Långshyttan finns det så många, för många, som dömer folk efter utséende (fjortis och emo är lika illa båda två där) och efter hur dom är. Jag hade mina blonda tillfällen, och dom finns kvar fortfarande. Men att folk inte ska acceptera andra pga av sådana småsaker? Euw, det är ju äckligt med sådana människor! Dom är för otrygga i tillvaron, för osäkra för att kunna bete sig bra och inte gå runt och låtsas vara elaka. Ja, ni som är därifrån vet att det finns speciellt så många killar där, men kanske minst lika många tjejor. Ja, jag har råkat ut för dom. Dom är fega och kliver i sin lilla image-overall varja morgon när dom kliver upp. Och går runt och låtsas vara elaka för att det är, hmm..status? tror inte det, för att alla ser det omedvetet som status men inte vågar erkänna att det är fel även om alla tycker så. Dom är underbara människor när dom inte är bland dom andra som bär dom där image-overallerna.
Här mår jag bra iaf, jag trivs och det känns för en gångs skulle helt rätt att vara JAG. Jag känner mej accepterad och välkommer överallt. Ni får mej att må bra. Tack.
Alla ni där hemma som vandrar runt dag ut och dag in i era fula image-overaller. Ta av er dom, stå upp för era åsikter, även om ni t.ex. tycker att en jättetjock emotjej borde få vara med i erat gäng. Är ni rädda för att bli utstötta om ni säger något sådant? Då har ni inte träffat äkta vänner än, too bad for you. Cause I have, now.
Jag mår bra, bättre än när jag bodde hemma. Visst, det finns jättemånga där hemma som jag saknar så mycket så att jag ligger om kvällarna och skriver avskedstal i mitt huvud ifall att dom skulle dö. Hallå! Sounds sick, i know.
Dom vänner jag har fått här i Örebro (och i trakterna) känns mer äkta. Jag vet att dom ser vem jag på riktigt är, dom dömer mig inte. Dom tycker om mej för den jag är och än har dom inte lämnat mej? I Långshyttan finns det så många, för många, som dömer folk efter utséende (fjortis och emo är lika illa båda två där) och efter hur dom är. Jag hade mina blonda tillfällen, och dom finns kvar fortfarande. Men att folk inte ska acceptera andra pga av sådana småsaker? Euw, det är ju äckligt med sådana människor! Dom är för otrygga i tillvaron, för osäkra för att kunna bete sig bra och inte gå runt och låtsas vara elaka. Ja, ni som är därifrån vet att det finns speciellt så många killar där, men kanske minst lika många tjejor. Ja, jag har råkat ut för dom. Dom är fega och kliver i sin lilla image-overall varja morgon när dom kliver upp. Och går runt och låtsas vara elaka för att det är, hmm..status? tror inte det, för att alla ser det omedvetet som status men inte vågar erkänna att det är fel även om alla tycker så. Dom är underbara människor när dom inte är bland dom andra som bär dom där image-overallerna.
Här mår jag bra iaf, jag trivs och det känns för en gångs skulle helt rätt att vara JAG. Jag känner mej accepterad och välkommer överallt. Ni får mej att må bra. Tack.
Alla ni där hemma som vandrar runt dag ut och dag in i era fula image-overaller. Ta av er dom, stå upp för era åsikter, även om ni t.ex. tycker att en jättetjock emotjej borde få vara med i erat gäng. Är ni rädda för att bli utstötta om ni säger något sådant? Då har ni inte träffat äkta vänner än, too bad for you. Cause I have, now.
Kommentarer
Trackback
