Life of Felicia

Spelar depplistan på spotify. Jag vet ärligt talat inte varför.
Jag flyttar tillbaka till mitt kära Örebro om två dagar men det är något som tynger mig och jag vet inte riktigt vad det är. Kanske är jag rädd för att allt inte är som förut. Vänner har splittrats, bråk har uppstått och kontakter upphört. Jag vill inte att det ska vara så. Jag är nog rädd för hur allt kommer se ut nu. Om jag kommer bli tvungen att vissa dagar välja vem av två personer jag vill umgås med istället för att vi umgås alla tillsammans. Om jag kommer ha samma relationer som jag har haft förut till vissa vänner. Om jag ens kommer ha kvar några av dom relationerna.
Kommer jag trivas i mitt nya "hem" och med familjen som bor där?
Kommer det gå bra i skolan?
Kommer pengarna räcka till varje månad?
Samtidigt är jag väldigt taggad. Det här är vad jag har kämpat för och strävat mot hela sommarn. Det är det här jag vill mer än något annat!

Just nu håller jag på och flyttpackar. Jag har sagt i flera dagar att jag måste börja göra det men jag har inte haft lust, konstigt nog. Men idag tog jag tummer ur röven och satte igång. Tre IKEA-kassar med kläder och två små kartonger har jag fyllt och det är allt jag har åstadkommit idag. Lite missnöjd över min insats, oja. Mitt rum (hemma hos pappa) ser ut som ett bombnedslag just nu, kläder och prylar överallt! Imorgon ska jag försöka få någon slags ordning här inne, om jag inte får något ryck nu under natten vill säga.

A new family and a new home
A new bus to school and a new way to roll
A lot of new students in the same school
The same soulmate and the same way to fool
The same homeboys but still no love
But hey, soon we got the same sky above
Two days left and i feel like a wreck
Excited and worried 'bout what'll happen next