Life of Felicia -

FUNERAL

Idag tog vi farväl av Esko.
En bror, far, farbror, morbror, farfar, morfar, släkting och vän.
Jag kände han aldrig, har nog inte ett minne av honom faktiskt. Men ändå så gjorde det så ont, det var riktigt tungt. Jobbigast av alla var nog att se dom yngre barnen gråta av förtvivlan, usch dom mådde verkligen inte bra. Och att se den stora förlusten i allas tårfyllda ögon. Jag valde att hålla in gråten, har svårt att gråta inför vuxna..
Begravningen var riktigt fin iaf! Det kändes bra att få ta farväl. Trots att jag inte kände han så var han endå en släkting, och jag visste när jag såg hur ledsna och förtvivlade alla var i kyrkan att han var en människa med ett hjärta av guld, nu en stor förlust.

Det var iaf riktigt roligt att få träffa släkten, och även släktingar som man aldrig träffat förut! Jag tycker om pappas sida av släkten riktigt mycket, dom finns mig nära och betyder mycket. Så många underbara människor! <3

Jag lekte mest med min syssling Emilio, eller ja, han släpade runt mig och baxade min väska hela tiden och gömde den. Han stängde även in mig i en städskrubb på församlingshemmet, han är 8 bast och jag fick inte upp dörren när han höll emot, shiet? Träffade även på mina andra sysslingar Elias, Emmie, Elliot, Alex och Sara! Det fanns även andra barn där och alla blev så förtjusta i de roliga effekterna i PhotoBooth!

En söt liten tjej och Emilio! Den här lilla tjejen var verkligen förtvivlad i kyrkan, hon hade förlorat något värdefullt, utan tvekan. Hon var faktiskt en av dom som grät mest, tungt att se..