Life of Felicia

Vill ni stå där och se på hur en del av mig försvinner? Vill ni se mig sjunka ihop och se en del av mitt hjärta skrumpna ihop och bli som ett russin? Varsågoda. Men försök i så fall att i framtiden stå upp och med ett leende på era läppar säga att det var rätt, säga att det var det bästa för mej. Och framför allt säga att det fick mig att må bra.

Ni vet inte ett skit om mej, ni kommer aldrig få veta heller.
Ni kommer inte få lära känna mej som vuxen person. Då är det mitt eget liv. Allt ni kommer kunnas minnas är Felicia, hon som levde livet utan gränser och njöt av det till max, hon som valde att vara ung och dum för att sedan bli gammal och vis. För visst är det så det är?
Ni kommer tänka; nu är hon där ute någonstans, njuter av livet tillsammans med dom som vi smutskastade inför henne, dom som hon hade sin fulla tilltro till. Vi kanske borde ha gått tillväga på ett annat sätt.

Take me as I am, or watch me as i go.

Jag ser förbi och rätt igenom alla vuxna som försöker trycka i mej en massa skit. Ni som försöker ta det bästa jag har ifrån mej. För jag vet, att om några år, om det så ska ta tjugo år, så kommer ni se att jag hade rätt.
Jag kommer lyckas i livet, med så enorma framgångar att ni kommer stå där med era munnar på vid gavel och önska att ni fick dela det med mej, men det får ni inte. Inte för en sekund. Det finns bättre människor att dela det med och ni vet exakt vilka jag menar.
Dom människor som fanns där vid min sida, dag som natt. Dom människor som ni såg som smutsfläckar i samhället, dom människor som jag såg som änglar på jorden.
Dom människor som fanns där när jag flyttade långt ifrån tryggheten, dom som jag sedan fann trygghet oss, dom som jag hittade min styrka i mig själv hos, dom som jag behövde mer än någon annan. Dom som tillslut blev min familj. Jag har ju aldrig haft en sådan förut.

- Har du inga "vanliga, normala" vänner?
- Jo, men dom alkoholiserar ihjäl sig själva, super minst två gånger i veckan. Och jag tycker inte om alkohol så värst mycket.
Helt tyst. Inte ett ljud.

Alla mina vänner i skolan gick ut idag och visste att dom hade en hel sommar fylld av frihet framför sig, jag kände klumpen växa i magen och visste att det är nu min frihet tar slut. Nu kommer jag bli en fånge i det som är menat att kallas mitt hem. Jag kommer bli en fånge i mej själv, stänga in mig totalt och vilja glömma allt runt om mig, allt förutom min familj.